Förutom alla möten man haft under galopptävlingar, så var mitt första riktiga möte (det jag kan minnas) helt fantastiskt.  Det var när jag köpte Ibbe. Första gången jag träffade honom var på Statoils bensinmack. Han stod i transporten, trots att jag aldrig träffat honom innan kändes han helt rätt för mig. Kärlek vid första ögonkastet.. Nu är jag helt bunden till rasen. Är alla Engelska fullblod bara en fjärdedel av så underbara som Ibbe, vill jag ha fler!

Jag och en kompis var på vårpremiären för Täby Galopp för ett par år sedan, då ett stall var öppet att gå in och titta i. Vi klappade hästarna pratade med tränaren i stallet. Hästarna var väldigt vackra, men mycket större än vad vi var vana vid då vi annars bara rider islandshästar. Jag har inget eget fullblod, men i framtiden är jag intresserad av att flytta till USA eller England och förda upp fullblod =)

#2 Låter som ditt första möte var en mycket trevlig upplevelse!

När jag var liten så var min granne tränare på Täby Gallop. Hon hade bland annat den vackra hästen som prydde många svenska böcker om svarta hingsten. Då var det just han som var på framsidan. Minns jag tyckte han var så vacker. Piraten! Det var min stora önskedröm att få rida och klappa den häst, vilket jag fick göra en dag. Minns än i dag min lycka av det mötet.

Sedan har jag varit granne med CalleZ i många år. Då jag hållt på med travare tog Calle med mig många ggr till Täby för att visa dessa hästar och skönheten dom innehar. Även hur gallop sporten är till skillnad från travet.

Mitt första möte med ett engelskt fullblod var när min syster tog hand om en häst som skulle slaktas. Det var inga större fel på honom men han fick inte tävlas med mer.

Det jag mest kommer ihåg är hur stor han kändes jämfört med fjordingarna som stod i samma stall. Kommer även ihåg att han var otroligt snabb. Min syster hade honom i ett par år tills han var med om en olycka där han trampade sönder sig så vi tyvärr fick avliva honom.

Ett par år senare, närmare bestämt i år så ville jag visa min kärlek till min fru. Hon hade nämligen tittat på en häst som hon ville ha så det enda rätta var ju att köpa den till henne. Den hästen är den underbaraste hästen jag träffat.

Ibbe är snäll, lugn, snabb, energifylld och har ett underbart temperament. Den absoluta drömhästen bland fullblod om ni frågar mig.

#4 Måste varit en häftigt känsla att träffa hingsten som prydde de svenska böckerna om Svarta Hingsten! Speciellt då du dessutom fick "lära känna" honom på riktigt. Har du någon bild på honom?

#6 Jag har bara vanliga pappers foton. Men ska se om jag kan få låna en scanner av någon vän.

Nu undrar jag om någon vet denna häst riktiga nam. Var det Piraten eller Pirat? Någon som vet lite om Pirat. Minns att ett fanns på något sätt en knytning mellan hästen Näktergal och Bisse Lundgren. Men det var ju så länge sedan…Men hoppas det är några bra ledtrådar

#7 Vet du någonting mer än namnet? Kan det stämma att den är född 1970?

Kan stämma att han var född 1970. Trodde runt 1968-69 Men det kan stämma ganska bra. Tränare var Lilian Beil( osäker på Beil eller Biel)

Hade min goe vän CalleZ levt kunde jag fråga han. CalleZ hade järnkoll på hästarna

http://www.galoppsport.se/shestinfo?kommando=visaHerstamning&hestId=307288 - Kan detta vara han? Han är det enda svensk födda engelska fullblodet med namnet Piraten (Fanns inga vid namn Pirat).

Tack snälla du! Det måste vara han. Ska kolla bland mina foton då jag tror säkert att det kanske finns något skrivet bakom dom. Men tiden stämmer väl.

Färgen stod brun, det reagerade jag på. Men det kan bli så då jag även själv fött upp några travare, som var så gott som svarta men vart bruna i reg bevisen.

Återigen tack! Nu måste jag dyka ner och leta bland mina kort.

Det var så lite så Håller tummarna för att det ska vara han! Glöm nu inte att visa bilder så fort som du lånat en scanner.

#12 Tack för din fina hjälp. Lovar att visa bild på Piraten då jag fått låna en scanner.

All lycka till med sajten. Verkligen trevlig att få komma in och göra ett besök.

Jag kan inte minnas mitt första möta med ett engelskt fullblod, men jag har alltid tyckt om rasen väldigt mycket. Rasen förknippar jag med stora ädla hästar med mycket energi och "vaket" utseende - precis så som jag tycker hästar ska vara.

Tror mitt första möte var när jag gick någon prova på kurs i ponnygalopp och även fick gå in i stallarna med de engelska fullbloden. Blev helt kär i en av dom direkt tyvärr har jag inte sett honom efter det sen är det väl egentligen inte förren jag fick hem mitt fullblod för några månader sedan som jag fick någon större kontakt med dom igen.

Mitt första möte med ett engelskt fullblod var när min familj tog sig an Frasse (som min bror mattias skrev om tidigare) som skulle slaktas pga av att han var halt höger fram.

Han behövde vila ett halvår, och ridskolan han stått på hade inte råd med att låta honom bara stå.

Så en dag innan han skulle skickas till slakt så fick vi ett samtal från en av ridlärarna och vi satte oss i bilen med en gång, ingen tvekan! (häst i nöd, då kan man inte tveka)

Hästen vi mötte en timma senare var nog den snällaste häst jag någonsin mött, tyvärr var han också en väldigt trött och ledsen häst.

Var ganska uppenbart att han inte hade haft det helt lätt, han var importerad från Irland där han gått som steeplechasehäst, ärr på frambenen som såg ut att komma från barrering.

Han flyttade hem till oss dan därpå och första intrycket hade visat sig vara rätt, en helt underbar häst som inte gjorde en fluga förnär.

Tog lång tid innan han förstod att han kunde lita på oss, han var väldigt rädd om huvudet! Men efter en 3 månader när jag kom i stallet för att morgonfodra hästarna så hörde jag en obekant gnäggning, vänder mig om och ser hur Frasse sticker ut huvudet över boxdörren med öronen förväntansfullt framåt.

Hans ögon som förut varit helt avstängda hade nu fått tillbaka glöden. Efter den dagen så blev det bara bättre och bättre.

Frasse blev min bästa vän och lärde mig så mycket.

Tyvärr så blev han skrämd i hagen ett par år senare och skadade sig såpass illa att han fick nödslaktas, detta var 3 dagar innan julafton. Jag var otröstlig! Kommer alltid älska honom och vara tacksam för allt han lärde mig….